Vecka 3

Missade ju att uppdatera med vecka 2 men idag vägde och mätte jag mig igen innan morgonpromenaden.

På 3 veckor visar vågen -6kg och jag har minskat magen med -11 cm, rumpan -4 cm och mina lår med -5 cm.

Då har jag kört minst 2 pass om dagen och oftast 3. Och mycket som är nytt för mig är styrketräningen och den ger verkligen resultat på ett annat sätt. Jag känner mig betydligt hårdare i kroppen och jag ser helt annorlunda ut nu än vad jag gjorde när jag vägde samma under Biggest. Rätt häftigt vad man kan göra med kroppen 🙂

Kosten under denna tid har varit väldigt lik innan. Det vill säga kolhydrater fram till lunch, fem mål om dagen. Skillnaden nu är att jag inte ätit någon frukt! Och det har faktiskt haft stor betydelse och underlättat för mitt sötsug. Så ni som har samma problem som mig för sötsaker och sug – skippa frukten också och kolla om ni känner samma skillnad! 🙂

Jag hade verkligen en pissdag igår där jag ifrågasatte typ allt med mig själv. Sådana dagar är fruktansvärda, men samtidigt väldigt lärorika. Jag stressar mig själv helt i onödan och blir nästan manisk med mina mål jag sätter upp. Det ligger kvar sen Biggest när det var skarpt läge varje dag… måste bli bättre på att se vad jag faktiskt åstadkommit och hur nöjd jag är över det. Men även jag hamnar lätt i det här tänket att jag tycker synd om mig själv och att allt är så jobbigt och att jag inte gjort annat än kämpat i snart ett år. Men vet ni vad, det kommer vara jobbigt ett tag till… hur länge vet jag inte. Men vem är jag att ge upp? Jag har inte långt kvar! Och något som faktiskt är sant är att det är JAG som har satt mig själv i den här sitsen. Det är JAG som misshandlat min kropp, det är JAG som ätit en massa skit… och då är det också JAG som får lida för det nu. Och ta mig igenom det.

D har varit en jävla kämpe med mig och speciellt igår. Det betyder allt att ha någon som är ärlig och säger precis som det är när man mår skit. Bankar lite vett i skallen, är ärlig men samtidigt tydlig med att han alltid finns och stöttar. Det är just det som tar på djupet, den bittra sanningen och det känns hemskt att höra den men jag är en sån som behöver höra den. Igår ville jag bara gråta mig till sömns och idag känner jag mig starkare än på länge.
Tack D för att du är så fantastisk och bra och motiverar mig på ett sätt jag inte känt innan. Du är bäst!

Det var inte alls meningen att allt det här skulle komma med i det här inlägget. Men jag vill visa er hur allt är även för mig på riktigt, ärligt. För jag vet att vi är många som kämpar oss igenom samma kamp varje dag. Vi är inte ensamma. Och VI är dom som bestämmer vår framtid och hur vi ska må.

Tappar vi kontrollen och motivation så tar vi tillbaka den. Och vi blir starkare för varje gång för till skillnad från många gånger innan ger vi inte upp längre! Det är skillnaden och det avgörande med en förändring.

 

foreocheftermarten