Tappat motivationen

Alltså mina ben verkligen dödar mig, jag har sådan träningsvärk efter i onsdags när jag körde ben. Känns som att baksida lår är minst 5 cm för korta och jag går som en tant haha Tänkte köra Bodycombat igår men det gick liksom inte, skulle jag spraka nu skulle jag nog dö av smärta, hur uppvärmd jag än är. Men så blir det ibland när man ska envisas och köra tungt.

Första veckan på nya jobbet är förbi och igår vid kl 14 tog jag helg. Jag har samma typ av schema kvar där jag varannan vecka har långhelg och varannan vecka jobbar jag mån-lör. Tycker det funkar kanon, en annan förändring är också att jag jobbar mindre kvällar för att jag själv ska få tid till roliga saker jag vill göra eller bara kunna umgås med vänner som oftast jobbar kontorstider så det känns också bra 🙂 Den lilla tid som jag har utan jobb bör jag planera och lägga så bra som möjligt vilket jag känner att jag lyckats med nu.

Trots att jag har allt detta nya som är roligt så har jag lyckats tappa motivationen helt. Jag känner mig ledsen, nedstämd, uppsvullen, tung och jag vet inte vad. Varje träningspass denna vecka har liksom känts som en ren och skär kamp där bara viljan tagit mig igenom det. Det är så sjukt jobbigt. Jag har även ätit saker jag absolut inte borde, men det mentala har inte klarat av att stå emot. Jag har ätit allt från en massa bars på jobbet till rostat bröd och godis. Ångesten som kommer med det när jag haft två dagar jag inte trånat alls på är hemsk. Jag bara tänker på Hur jag ska ta mig ur detta? Hur ska jag hitta den där känslan som jag älskar när jag vill träna och välja rätt mat att stoppa i mig? Det här går verkligen i vågor men jag har ännu inte lärt mig att lista ut vad som gör att jag kan vända det. Nu har det ändå gått 4 dagar och det känns på tok för länge. Kan det vara att jag inte riktigt har något mål i sikte? Näe, för snart är det Vår Ruset och jag har en spännande heldag i Hedesunda där jag ska hålla en föreläsning som jag längtar till.

Som nu, det är över 15 grader ute och jag skulle inget hellre än vilja gå ut och gå 1 mil och njuta av sommarvädret men jag sov till 8.30 bara för jag är ledig, har jobbat lite hemma och nu sitter jag i soffan ombytt men liksom hittar på saker för att slippa gå ut. Jag skriver detta inlägg, men det är för att det är viktigt – att jag måste få dela med mig. Men hur trög får man vara? Jag vet att jag kommer gå ut, men jag ska också iväg på en After Work med kollegorna vid kl 16.30 så tiden kommer att bli knapp. Men jag har haft hela jäkla dagen på mig… knas. Jag vet att hade jag kört mig morgonpromenad som jag tänkt och en löptur om det gått med mina ben eller en Powerwalk till innan kvällen hade jag sett fram emot att komma ut och träffa folk, klä upp mig och få känna mig fin. Nu känner jag mig bara som en hösäck och rund som en boll i ansiktet. För några av er är säkert sånt här petitesser eller så tänker ni att jag överdriver… men för mig blir det i allra högsta grad ett avgörande i hur jag mår. Usch för det här.

Jag har kämpat som ett djur det senaste året och ändå så finner jag ingen klarhet. Jag går på vilja jämt… hur länge ska jag orka det? Jag är rädd att den där viljan sinar och tar slut en dag och jag vill verkligen inte falla tillbaka. Jag förtjänar att börja njuta av livet, känna mig finare än någonsin, studsa i klackar och Må bra. Vara glad. Just i dag blir det bara – Fake It ‘til you make it.

Nu tänker jag göra så gott jag kan av den här dan. För det är just sånt här som gör oss starkare och även dåliga dagar är dom som gör att vi uppskattar dom bra.

Kärlek till er och Trevlig helg!

preview