Sizelycklig

Jag tog på mig mina nya jeans och en ny blus idag och det bara sa klick så kommer lyckan som ett rus genom hela kroppen. Är det jag i spegeln? Den där spegelbilden är fortfarande så ny för mig, men jag gillar den. Det är så jag liksom alltid tänkt mig men inte sett, men nu är den här och på riktigt.

Jag är ingen size zero och kommer aldrig bli och vill inte vara. Min önskan har inte varit att ”bli smal” utan att få känna mig normal. Att kunna gå in i en butik och handla något som jag vet kommer finnas i min storlek. Den lyckan jag känner idag är obeskrivlig och den är nog svår att förstå om man inte varit där själv, när man tidigare alltid varit begränsad av sin storlek. Jag har alltid gillat kläder och mode samt haft en klar vision över hur jag vill se ut… men aldrig kunnat. Jag har fått handla det som fanns, det snygga av det fula så att säga. Inte det jag egentligen ville ha på mig… man kan säga att man gjorde det bästa av situationen.

Och jag tycker Hannah är så fantastisk som dragit igång den fina hashtaggen #sizelycklig för det är precis det det handlar om! Man ska känna sig fin och så att det gör dig glad och varm inombords. Det ska inte handla om en klädstorlek, en siffra på vågen eller något mått. Men för vissa kan självklart det vara en morot eller något man grundar något på från en tid när man vet att man mådde bra när man var där och vill tillbaka. Men det handlar om känslan. Att känna sig fin, fin på riktigt. Jag har sällan haft den, men nu har jag den och jag är stolt över att känna så i stl M eller stl 40 – för det är jag. (Förra sommaren hade jag Stl 52-54)

Var inte för hårda mot er själva, det har jag varit alldeles för länge. Tänk på det viktiga och hur fina vi faktiskt är! Och framförallt… vad det är värt allt slit för att ta sig till den känslan. <3

 

image