Mitt 2013 – Del 1

Vilket år det varit, det bästa i mitt liv faktiskt! Fatta känslan av att kunna skriva det… helt otroligt. Jag ska ta med er på en liten tillbakablick genom året, jag har suttit och gått igenom bilder och min dagbok och jag måste ju bara dela med mig av en del av allt som hänt! 🙂 Det är så otroligt mycket och jag behöver själv lite tid att smälta allt medan jag skriver ner och delar med mig så jag kommer ta det i två delar. Här kommer Januari – Maj!

 

jan

Nyår spenderade jag på Koh Tao i Thailand med vänner och brorsan även julen. Helt fantastiskt var det. Jag fick njuta av värme, sol och bad men samtidigt verkligen hålla igång med träningen iom att Biggest Loser var i full gång även om filmningen fram till finalen var över. Det var nu tiden på egen hand började, att klara av allt utan veckotävlingar men jag hade min finalplats klar och hade fullt fokus på den 12 Mars få finalen skulle gå av stapeln. Jag tänkte på vad jag åt och försökte få till två träningspass om dagen där borta i värmen. På 2 veckor gick jag ner 2 kg.

thailand1 thailand2 thailand3

 

6e6b3f83-e876-48fc-b554-5409a2df7c53IMG_1943

 

 

feb

En tuff månad, tuffast av dem alla. Jag hade det riktigt kämpigt med maten efter att varit i Thailand som satt igång mitt sockersug igen (Dom har ju socker i typ allt) men jag kämpade på bra med träningen och varje dag bestod av Bodycombat, 3tim morgonpromenad och annan konditionsträning – 8 aktiva träningstimmar om dagen.

f5a182c1-e86a-4e5a-935a-9354646f11ef IMG_0400 IMG_0530 IMG_0552 IMG_1959

Sista veckan i februari hände något, jag bestämde mig för att maxa allt, göra en slutspurt. Jag sänkte mitt intag till minimum (vågar inte en säga hur lite) och höjde till 10 tim träning om dagen. Jag skulle vara vinna, det fanns inget annat i mitt huvud och jag beställde min finalklänning som jag sett ut.
image

 

mars

Värsta och bästa månaden i mitt liv.
Jag och Simon tränade de två sista veckorna ihop och vi i stort sätt bodde på gymmet (Nordic Wellness Långholmsgatan). Må bästa man eller kvinna vinna.

IMG_1343

När sista veckan kom så var jag så slut… både mentalt och fysiskt men mållinjen var ju så nära. Vi fick gå till Stockholmsstylisterna och bli så fint fixade i håret och det var då jag för första gången fick träffa Karin sedan slottet. Vi hade tid samma dag, en fredag och jag hade sett fram emot att träffa henne så himla mycket – Vilken chock! Hon var så smal och så glad! Snacka om bombnedslag, jag minns att jag bara ville gråta men jag var så emotionellt avstängd och fokuserad sista veckan.

 

Det blev måndag den 11 mars tidig morgon som vi fyra som var i finalprogrammet (Jag, Simon, Markus och Christian) vägde in oss, gjorde hälsokontroll och tävlingen var över. Dagen efter skulle allt spelas in! Vi alla var så otroligt tacksamma att invägningen skedde en dag innan så vi hade möjlighet att fylla på med allt! Mat! Vätska! Sömn! 🙂 På kvällen var vi ett gäng som tillsammans gick ut och ”småfirade” på Vapiano där vi åt middag med efterrätt och jag drack ett glas rött! Känslan och smaken av allt det här går inte ens att sätta ord på. Där och då hade jag gjort ALLT i min makt, morgondagen skulle få visa avgörandet om det räckte eller inte 🙂

lakarmottagning

Finaldagen kom och jag har aldrig känt mig så vacker, lätt och lycklig. Jag hade vänner där i publiken som ännu inte sett mig sen jag åkte till slottet, min familj och kollegor. Det var en evig väntan backstage. Först så spelades ju den första finalen in, den som var om hemmapriset och först efter det var det vår tur. Känslan av att stå bakom den där stora vita affischen med mig på 50kg tyngre (Ja 70 kg vägde jag på finalinspelningen för på ett dygn gick jag upp 6kg när jag fick fylla på med vätska och näring, det är svårt att förstå men jag tycker det är viktigt att berätta. Det är som för boxare när de vägs in på sin viktklass exempelvis. Sen är det ju olika hur långt man vill ta det, men jag maxade för vinst.) var bubblande. Du har bara en chans att göra den entren du drömt om i 5,5 månad – och jag gjorde det! Att få gå ut till Rihannas låt med texten ”Shine bright lika a diamond” kunde inte varit mer passande. Jag minns typ ingenting av resten av inspelningen, jag minns inte vad jag sa eller gjorde allt var så stort. När Simons resultat kommer och jag förstår att jag ”förlorat” minns jag bara hur jag överös med kramar från alla och det var så skönt att jag inte blev ledsen. Jag var rädd att jag skulle känna mig besviken om det inte räckte och gråta men jag kände ingenting mer än att jag var nöjd med allt jag gjort. Det räckte inte men jag hade redan vunnit för mig själv. Det låter klychigt men så kändes det, och gör än idag 🙂

VLUU L100, M100  / Samsung L100, M100 VLUU L100, M100  / Samsung L100, M100 VLUU L100, M100  / Samsung L100, M100 Emma finaldagen

image

Ett par veckor efter åkte jag, Katta och Markus till Christians stuga i Bydalen för en helg med skidåkning. Det var så synd att fler inte följde med, den här helgen planerades in redan på slottet. Det var så fruktansvärt KUL! Jag hade aldrig åkt skidor innan och jag har alltid velat testa för det ser så sjukt kul ut när man kan åka. Jag är förvånad över hur snabbt jag lärde mig också, men jag har väl en fördel i att jag verkligen vågade och att jag är lite av en fartgalning. Första dagen gick åt att lära mig svänga, andra dagen åkte jag i de vanliga backarna sakta men säkert och tredje och sista dagen tog jag och Markus oss en tur med hela Christians familj genom någon led igenom dom flesta backarna som typ tog hela dagen. Det var helt fantastiskt och så vackert! Skidåkning är jag helt såld på, hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka en helg denna vinter också!

IMG_2084 IMG_2196 IMG_2214-1 IMG_2224 IMG_2279 IMG_2362

31 mars blev jag 30 år! Firade med vänner på stan med middag och fest! 🙂

april

Jag började jobba igen efter 6 månaders tjänstledigt. Jag var så sjukt taggad över att vara tillbaka, hade saknat allt. Kollegor, att få jobba, kunder, vardagsrutiner, umgänget och stämningen på Cision. Fantastisk arbetsplats! Det var nu allt sattes på prov… jag skulle få in träning, jobb, tid för vänner och få maten att funka. Det gick sådär kan jag säga…. det funkade absolut, jag hann med, men jag var så otroligt sönderstressad. Stressad på jobbet för att nå mina säljmål som gick trögt, stressad för vännerna för nu var ju allt ”över” och jag skulle ha all tid i världen för dem igen, stressad för att få till all träning jag ville och behövde för att må bra i mig själv och framförallt stressad för att inte gå upp i vikt för mycket – vad skulle alla säga då? Jag var ju så smal på finalen. Press och stress.

Hela april var ett enda stort maratonlopp för att få allt detta att funka.

Biggest Loser började sändas på TV och äntligen blev allt officiellt, jag kunde berätta vad jag haft för mig det senaste halvåret för de som inte redan listat ut det med all träning 🙂

biggestloser_w EmmaBL Vinjett1

maj

Kämpade vidare, höll vikten efter det jag lagt på mig ganska direkt under första månaden vilket var 10kg. Men vart var var balansen? Den jag skulle hitta? Hur skulle jag hitta den?

Mer stress, folk kände igen mig vart jag än gick. På stan, på bussen, i matbutiken där alla direkt efter att ha kopplat vart det kände igen mig ifrån genast slänger ner blicken i min matkorg.

Åkte till Barcelona med jobbet. En fantastisk resa med så mycket. Men det enda jag kände va stress, vad jag åt, hur jag såg ut, vågade inte dricka alkohol för att min kropp drar åt sig allt onyttigt jag stoppade i mig. Man är liksom inte på samma nivå som de andra som njuter av livet och lever loppan. Jag bara tänkte, oroade mig och kände mig stressad. Fick mail och meddelanden på Facebook samt Instagram om folk som sett mig där på flygplatsen, på stan m.m. Inte ens där fick jag bara ”vara”. Men det var en fantastisk helg med kollegorna och Barcelona är otroligt vackert, kan absolut tänka mig att åka tillbaka!

Sprang Vårruset! Har sprungit det en gång innan och då kämpade jag mig runt med mina 120kg på 35min och trodde jag skulle dö. Denna gång var mitt mål under 25min och jag klarade det! Fick tiden 24 min 25 sek!
image

Två månader av stress, som inte gav med sig och jag kände hur det tog bort all glädje i min vardag. Tog världens svåraste beslut efter att ha pratat med min dåvarande chef, att det inte gick att jobba kvar med den tjänsten jag hade som innebar så mycket stress. Vi såg över möjligheten att kanske byta tjänst men just då fanns ingen öppning för det och jag tog beslutet att då sadla om helt. Jag var så rädd men samtidigt hade jag inget val. Hade jag fortsatt hade jag antingen gått in i väggen och kastat bort allt jag kämpat för det senaste halvåret. Jag hade för första gången prioriterat mig själv och det skulle jag fortsätta göra. Det fick lösa sig på något sätt, min hälsa fick för första gången vara prio ett! Mitt jobb och chef var ett fantastiskt stöd, kunde inte haft bättre människor ikring mig och det är jag evigt tacksam för. Jag tog ut mina semesterveckor och sa upp mig.

Ett nytt kapitel i mitt liv började… jag hoppade.