Midnattsloppet = Personbästa!

Alltså vilken kväll, vilken grej, vilket lopp!!!

Det var verkligen en upplevelse som alla säger, jag kommer springa varje år framöver bara för det är en sån rolig grej. Folk står och Hejar vid gatorna, det är musik, det är folkfest! Så himla kul!

Och jag är så glad! Jag visste ju inte om jag skulle klara av at slå mitt personbästa men jag var nästan längst fram i min startgrupp så det gick att springa på bra redan från början.

Första 3 kalorimetrarna var väldigt enkla, nästan som lite nedförsbacke och när jag hörde i örat av Runkeeper att jag låg på 4:30 min per kilometer och kände mig pigg så efter det fick jag en rejäl kick. 4e kilometern kändes också bra… sen kom den långa backen men där hade jag en kille som hare som jag legat efter nästan hela vägen så jag tryckte på lite extra och sprang tom om – vilken kick – igen! Efter backen så blev det lite enklare när jag hörde att jag tagit personbästa på 5 km på nästan 24 min blankt, men 6e kilometern var nog jobbigast även om jag kände mig oförskämt bra i flåset – det var mer magen som gjorde ont nu. Jag fick som någon form av magknip men det var bara att bita ihop. Vid 7 km kände jag mig bra i benen och jag sprang på lite till och tänkte att det bara var ca 15 min kvar av loppet. Hittade en ny kille att ha som hare, jag såg bara hans shorts och hans vader haha Ibland före och ibland sprang jag om… vid 8,5 km kom det en till backe, en brant och lite kortare upp mot mosebacke som tog rätt bra på benen men då var det sån liten bit kvar så jag bet ihop och här kände jag mig otroligt illamående pga att magen blev värre… men jag tänkte bara att jag får spy eller allt annat som kunde hända EFTER mål! Sista kilometern såg jag dom där shortsen och vaderna igen… han spurta, och jag tog rygg… sprang om sista hundra meterna och insåg att jag skulle klara loppet under 50 min! Den lyckan går inte att beskriva… när jag gick i mål så bara bombades jag av känslor. Jag ville gråta, skratta och skrika på samma gång. Sen knackade någon mig på axeln… det var killen med shortsen! Han berömde mig för ett grymt bra lopp och sa att han hade haft mig som hare… så sjukt komiskt! Så vi skrattade åt att vi båda hade haft varandra som draghjälp! 🙂

Jag har gjort det igen… överträffat mig själv. Gjort något jag inte trodde var möjligt. Jag skäms nästan att säga att backarna inte var några större problem alls, men det är backträningen i Gävle jag har att tacka för det till 100%! Det lönar sig att träna hårt 🙂 Jag är så stolt och glad! Min tid blev 49:37min!

Och TACK till alla som stöttade mig, kom fram och sa Hej och peppade mig! Som ringt mig, skickar sms och hört av sig! Kärlek!
image

image

 

Midnattsloppettid
image