23
2013Måndagspepp
Ny vecka och nya möjligheter, det är väl så man säger? 🙂
Att vara sjuk i helgen gjorde mig verkligen rastlös. Det är så meningslöst att vara sjuk så man inte kan träna men ändå inte vara ”sänkt” av feber så man bara ligger och inte orkar något. Men vilan har verkligen gjort att jag känner mig bättre vilket glädjer mig!
Det blir en vecka med mycket jobb nu, men ska försöka få till lite träning också så fort jag känner mig redo. Jag har bokat in ett pass med Mårten på fredag innan jobbet för då måste jag väl ändå vara frisk! 🙂
Det är så jäkla lätt att tappa motivationen när man blir sjuk, ni känner säkert igen er. Och det är famförallt för mig lätt att slarva med maten när man mår skit och tycker synd om sig själv… då är jag där igen – äta med känslor. Det är där mitt största problem sitter och det är så sjukt jobbigt. Men hela kvällen nu tänkte jag på det här… den långa tågresan hem från Gävle gav mig mycket tid att tänka då det var både ”signalfel” och ”tågkö” och allt vad dom kan hitta på.
Jag måste hitta tillbaka till det där drivet, jag hade ett så sjukt bra här fram till Kristallen. Jag funkar ju bäst så att jag får sätta upp små delmål, men samtidigt kan jag ju inte hålla på så hela livet… jag vet inte hur jag ska bära mig åt riktigt. Det är just två känslor jag brottas med hela tiden… den sköna känslan av att äta något riktigt gott, det där lugnet som infinner sig men sen är det känslan efteråt… där man inser hur jävla onödigt det är och hur mycket bättre jag skulle må om jag skitit i det och som jag mår när jag äter rätt och tränar. Hur kan ett sug påverka så sjukt mycket? Socker framförallt… som en jävla drog. Jag blir så arg på mig själv, det är en otroligt jobbig känsla också – när man sviker sig själv. Hela våren kämpade jag extra mycket med det här och då gick det sådär, därav gick jag upp en del. Men nu har jag ändå lyckats ”hitta tillbaka” under sommaren och jag orkar inte slänga bort det. Det är den starka känslan, som räddar mig många gånger när jag faktiskt tänker på vilket slit jag gått igenom i snart exakt ett år.
Jag har satt upp ett nytt delmål nu. Jag går min första instruktörsutbildning i mitten av oktober och då vill jag vara igång, ha den där bra känslan i kroppen och känna mig stark. Turen är att tar man tag i det ganska direkt hittar man tillbaka fort också. Förr så gav jag upp när jag hade motgångar och fortsatte i dåliga mönster för det ”ändå var kört”, idag så tänker jag i alla fall till och gör något för att ”göra om och göra rätt”.
Vad har ni för knep? Vill ni dela med er? 🙂
Vilket flummigt inlägg, men det var dags för ett öppenhjärtat sådant igen där man får skriva av sig även jobbiga saker och min största utmaning:
Sötsuget, matmissbruket, känslor och framförallt värdet i att få må bra! Varje dag. Hitta sitt A och ta sig till B. ♥
Jag vill bara säga F*ck off till alla mina hjärnspöken och den där lilla djävulen som sitter på ena axeln. Det är jag som bestämmer. Jag är starkare än så.
Kärlek till er denna måndag!
teta
Tack fina Emma!! Kände igen mig i det du skriver. Nu gav du mig energi kram Teta
Emma Eklund
Ja vi alla sitter i samma båt på sätt och vis ju. Nu kör vi för att vi vill och kan! 🙂
Jill
Då bestämmer vi så här… Den där lilla djävulen som sitter på axeln och ”stör” den ger vi en jävla spark i baken…. pang *borta*
Du har varit så in i vassen duktig och kämpat och kämpat och kommit så himla långt, ingenting är värt att släppa taget för
Kom igen, kämpa kämpa kämpa
Du är en inspirationskälla för många av oss här ute och det är lite skönt att se att Du är ”mänsklig” med och hamnar i dåliga svackor…. Men, Du vet, jag vet precis hur man ska göra…. Då gör vi det istället
Kom igen <3
Emma Eklund
Tack snälla! Ibland behöver jag också pepp! Guld värt 🙂 Stor kram!
Kerstin Norlin
Hejsan!!!
Vart ska du gå din instruktörsutbildning . Hur länge är den. Skulle också gärna gå en. Men vet inte vart jag ska leta. Älskar att träna. Har gott ner lite mer än 30 kg på egen hand. Så jag är intresserad av träning och hälsa.
Ha det bra
MVH Kerstin
Emma Eklund
Hej Kerstin!
Jag går mina via Les Mills! Och den första kommer vara i Sthlm på SATS. Börjar med BodyPump och kommer även köra en utbildning i min favoritklass BodyCombat i november 🙂 Kolla deras hemsida. http://www.lesmills.se Kör hårt! Kram!
Gabrielle
Hej!
Jag är så sjukt imponerad av din kämparanda! Jag har inte så många kilo att gå ner, jag har 1-1,5 för att komma under min hatvikt, sedan ytterligare 3-4 kilo tills jag är nöjd, men jag har haft det där 1,5 kilot kvar i flera månader nu och jag kommer inte under det, och varje gång jag börjar närma mig, oftast helger, så faller jag tillbaka ner i träsket (oftast lösgodisträsket).. Jag blir så trött på mig själv eftersom jag alltid tänker allt eller inget, jag kan inte äta godis en fredag utan att äta lördag och söndag också. Men äter jag inte fredag kan jag mycket väl klara mig till söndagen eller till veckan där på.. Och känslan när man klarat det är obeskrivlig!! Jag tror att det är den känslan man ska tänka på när man är nära på att falla dit, känslan på vad man åstadkommit och hur man kommer känna sig om man inte äter det där så goa godiset.. Och godiset och godsakerna finns ju alltid kvar (tyvärr:P) så det finns ju där sen när vi nått våra mål och kan ”unna” oss en godisbit eller vad det nu är då och då..
Fortsätt kämpa och va ärlig mot dig själv, gräv inte ner dig för att du ätit något onyttigt 1 gång, tänk på alla de gånger du stått emot istället.. Bryt ihop och kom igen, gör om och gör rätt. And so on!
Som sagt kämpa på! Jag hejar på dig, och på oss otroligt duktiga kämpar som sliter på 🙂
Kram
Ps. Du är min motivation när jag vill ta den där godisbiten eller inte orkar ut och springa eller något, då tänker ja, fasen, Emma från Biggest loser klarar ju det och hon är inte mer än människa så då borde jag väl också göra det? (det är lite som den där mentaliteten med att vara rädd inför en förlossning, inget man ser fram emot (pga smärtan, annars är ju barn underbara) men om alla andra klarar det så gör jag det också! Såklart 🙂
Jag kan fortsätta hur länge som helst.. Eftersom jag har den här diskussionen i mitt huvud typ hela tiden.. Men jag tror du (och jag!) fattar vad jag menar så nu ska ja fortsätta babbla..
Som sagt, ha en riktigt go vecka och krya på dig ordentligt innan du börjar träna hårt igen 🙂
Emma Eklund
Tack för många fina ord Gabrielle! jag vet precis vad du menar och har gjort inlägg förut för att mentalt upprepa saker för mig själv och hur jag borde tänka. det här med att inte låta gårdagen spegla min framtid t.ex. Men ibland blir det tungt, när man inte tar sig upp direkt… när det går en vecka. Men det är bara att kämpa på, jag kommer aldrig ge upp! 🙂
Heja oss! Och så härligt att vi har varann såhär tycker jag. Pepp är bäst! 🙂
Kram!
Mia
Ja hjärnspöken är skit av alla dess slag. Jag vet inte hur mycket ni jobbade med den mentala biten i bigges looser, men annars kanske det är något att tag i härnäst, typ med en psykolog eller terapeut för att lära sig skilja på känslor och mat (och ångesten som kommer sen) Du har verkligen kämpat så hårt så all heder till dig, stå på dig mot de irriterande hjärnspökena 🙂
Emma Eklund
Jag har jobbat med det till viss del, Mårten och Kristin har hjälpt mig en bra bit på vägen. Men jag vet att jag skulle behöva gå till ett ”proffs” men det är en ekonomisk fråga som med allt annat. Och vart ska man vända sig? Jag har googlat i flera år utan att ens hitta något. Har man anorexi finns det överallt men har man motsatt sjukdom hittar jag ingenting 🙁 Det är bara så svårt… och då är vi där igen, då blir det jobbigt och då skjuter man upp det. Blä!
Men det är bara att kämpa på så gott man kan! 🙂
Mia
Ja jag förstår det, det tokiga är ju att så många av oss lider av det. Sorgligt. Jag är likadan och när jag skrev mitt inlägg så funderade jag precis på det ”var cänder man sig” fast jag ändå tönkte det BORDE finnas stöd.
Hoppas du hittar din motivation inom dig och från dem i din omgivning. Kan tänka mg att jobba på ett gym är himla bra motivator.
Du har verkligen gjort ett galet bra jobb och det i sig är nog motivation nog i att inte vilja vandra hela den vägen igen Jag tänker att du säkert behöver tid att landa i ditt liv nu och kanske inte sträva mot nya saker utan försök ett tag hänga jämnvikt och njuta av jobb, träning, kille, vänner och god mat (i lagom mängd).
När man slitit som du gjort i ett år så får man ju kickar av att hela tiden nå nya resultat. Kan vara nyttigt att få kickar i att hålla resultat oxå. Lycka till, du vekar vara en himla fin tjej så önskar dig all lycka! D är en verklig inspiration!
Emma Eklund
Jag tror du har rätt… för jag känner mig stressad att prestera mer, mot nått nytt hela tiden… men jag är så sjukt rädd för att ”slappna av” men när jag ändå försöker njuta av saker så kan jag inte det i alla fall många av dom gångerna för ångesten ligger runt hörnet. Det är så jobbigt. Men ett steg i rätt riktning är ju att jag vet om det, vet precis hur jag funkar och tänker. Nu gäller det bara att lista ut ett bra sätt att lära sig hantera det 🙂 One step at the time. Och jag tänker varje dag numer hur himla lycklig jag är. Vad mycket kärlek jag har i mitt liv jag inte hade för ett år sen. Att jag faktiskt har ”ALLT” man kan önska sig på sätt. Ett roligt jobb, underbar familj, världens finaste vänner, bästa och mest fantastiska killen och jag har en hälsosam kropp. Kan jag inte vara nöjd där bara… jag blir trött av att bara läsa vad jag själv skriver när jag ser hur dumt det låter. Jag vet att man aldrig blir ”nöjd” helt… men jag skaa nog försöka njuta lite av allt på vägen som du säger och låta allt sjunka in. Tack för kloka och fina ord Mia! Verkligen – tack! Kram!
Maria
hej Emma! Har följt dig en del nu under din resa, och tycker du har varit enormt duktig 🙂 Detta inlägg känner jag så väldigt mkt igen mig i, och har exakt samma känslor…att äta med känslor, ångesten, trösten, sockersuget osv. Enormt jobbigt är det, men jag fick hjälp genom Stockholms center för ätstörningar som jag varmt kan rekommendera. Det kostar inte mer än vanliga sjukbesök, och frikort gäller. Jag gick igenom en 4 mån lång behandling i grupp där på heltid under 2012, och det hjälpte mig ur min ätstörning(framförallt hetsätning, men även viss bulimi) enormt bra. Har gått ner 30 kilo genom att äta enligt tallriksmodellen av ALLT….eftersom det viktiga är att inte förbjuda sig ngt, utan lära sig äta regelbundet i normala portioner. Sen har jag naturligtvis tränat massor, och älskar min nya livsstil 🙂 Nu under sommaren fick jag olyckligtvis ett bakslag, för har man ett 20-årigt missbruk bakom sig är det svårt att hux flux blir helt frisk på några månader, eftersom det mesta sitter i huvudet. Nu är jag på rätt bana igen, men det är en kamp verkligen. Jag tror absolut att du skulle behöva prata med ngn om detta, för att kunna hitta en balans och en trygghet i detta med att äta med måtta av ”onyttigheter” samt komma lite till botten med ens känslor, och kanske förklaringen till varför man har agerat som man gjort osv. Sök upp stockholms center för ätstörningar, otroligt proffsig och engagerad persona, samt olika former av behandlingar. Kram Maria Bremer
Emma Eklund
Tack snälla Maria! Och härligt att höra att du fått den hjälpen du behöver, grattis till ditt nya liv! Du var jättefin på Vårruset när vi sågs! Kram
Sanna
Jag har blivit tipsad om KBT, det kanske kan vara något? Jag tror också att det är klokt att prata med någon, jag har gjort det ibland (om andra saker) och det är riktigt skönt.
Emma Eklund
Det är det enda alternativet om jag ska gå och prata med någon. Jag behöver hjälp som i mer än att prata med någon och fundera själv… det har jag gjort nu i ett år och jag blir inte klokare 😉
Suzanne
Jag har helt slutat äta godis, glass, kakor och liknande för att få bort belöningstankarna kring mat. Jag inser att inte alla vill leva så men för mig funkar det. Jag måste ha koll på mitt kaloriintag för att inte gå upp i vikt igen men jag äter lite mer en eller två dagar i veckan.
När jag känner att jag behöver få något för att må bättre eller för att belöna mig själv så lägger jag pengarna på nya kläder eller en bok jag gärna vill läsa.
Emma Eklund
Ja alla är vi olika, härligt att du hittat ditt sätt! 🙂 Jag har provat det, men det funkar inte alls på mig. Jag måste lära mig balansen för att kunna leva som jag vill och ska 🙂 önskar det varit så ”lätt” att bara låta bli allt helt. Jag har precis som du ett helt annat tänk i samband med att ”unna” mig nu för tiden att unna mig kläder, en massage, en parfym osv. Det är bara det att det handlar om så många andra känslor… framförallt att straffa sig själv av nån sjuk jävla anledning. Jag ser liksom inte mitt eget värde i sådana situationer och där ligger en stor del till mitt problem. Kämpa på!
charlotte
Det är som att du kunde läsa mina tankar eller att jag själv hade skrivit denna inlägg.
Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar. När man har all kunskap för att kunna klara att nå sitt viktmål men ändå så låter man lättja och snabb njutning vinna.
När jag tappar fokus så gäller det att jag snabbt att kommer tillbaka så att jag inte hamnar i allt eller inget tänket.
Emma Eklund
Ja visst är det sjuka. Men det är ju vanor, ett beroende, ett så invant beteende. Det kommer ta tid, men man får nog försöka ta ett steg i taget. Men vi är nog likadana många av oss… man vill gärna gå i mål så fort som möjligt. Tålamod… min svaga punkt 🙂 Kämpa på!!! vi får peppa varann! 🙂
Julia
Gud vilket inlägg! Följde dig under biggest och följer dig nu, du är stark! Jättebra inlägg. Ta hand om dig
Emma Eklund
Tack Julia! 🙂 Detsamma, ta hand om dig också! 🙂
Gums
Ja du, dessa hjärnspöken. What to do?
Jag tror vi får acceptera att dem finns, för likt allt annat i livet så går det inte som på räls precis hela tiden. Skillnaden för mig nu efter alla dessa år med jojo-bantning är precis som du säger, att ta tag i det igen. Att inse att man inte behöver fortsätta på fel bana bara för att man spårade ut lite. Nej, tillbaka på banan igen och titta framåt!
Du är en otrolig inspiration och jag är otroligt stolt över dig. Jag är tacksam att ha dig som vän och jag är mer än tacksam att veta att jag har dig som stöd till 100%.
Massa kramar
Gums ♥
Emma Eklund
Ja detta eviga jävla kämpande…. men vad brukar vi säga? Dom där jävla bergen ska bestigas så länge jag lever! 😉
Tack gums, du är en otroligt fin vän och jag är så glad jag har dig! <3 KRAM!
Helena
Jag är så jäkla glad att du skrev inlägget. Jag är verkligen inte ensam, när jag känner mig sådär så känner jag mig så jäkla ensam och idiotisk som bär mig åt så som äter så mycket skit.
Är så duktig att träna och sen stoppar jag ner handen i gottepåsen och då är all träning åt helsike. Jobbar som tusan med hjärnspökena men mina vill då aldrig försvinna, de kommer så fort man vill belöna sig eller är ledsen.
Många Kramar till dig fina Emma!!
Emma Eklund
Vi är verkligen inte ensamma! Det verkar som att det är så himla vanligt och därför vill jag dela med mig av sånna här tankar och problem. För det måste ut! 🙂 För vi ska kunna känna ett stöd av varann, även om det är online. Jag tycker det värmer i mitt hjärta i alla fall. Vi kommer få kämpa på mot dom där jäkla spökena, men vi ska heller inte ge upp! 🙂 Många kramar tillbaka Helena!
Lillan
Jäkla hjärnspöken. Dom kommer nog alltid finnas där, ibland mer synliga och ibland mer transparenta beroende på dagsformen. På nåt sätt tror jag det är viktigt att lära sig att man gör sämre val ibland, det tillhör livet. Och att inte slå ner på sig själv som misslyckad, utan försöka betrakta valet man gjort som vilket neutralt val som helst och lämna det därhän, och fortsätta framåt den väg man bestämt sig för… inte det lättaste, men jag tror att man kan komma längre om man är snällare mot sig själv i tanken och peppar sig själv så, än att känna att man ramlar ner i det dystra måendet ett felval kan medföra..
Säg ett f*ck off HÖGT till hjärnspökena om du känner att det ger dig kraft, jag tror stenhårt på att du får tillbaka drivet snart!
Tycker du är asgrym och stor inspirationskälla för både mig och många många andra.
Keep up the good work!
Kram =)
Emma Eklund
Du har så rätt lillan, och jag har skrivit just om det i tidigare inlägg. Men man ska heller inte vara för snäll mot sig själv i tankarna, för det har jag varit tillräckligt innan. Det blir bara att man ljuger för dig själv och luras att det inte gör något – för det gör det. Man mår skit, och då är det fel. Man måste på något sätt kunna hitta en balans… men det kommer. Jag måste tro att det kommer. Men det tar nog sin tid. jag vet i alla fall om mina problem, jag måste bara lära mig hantera dom och undvika situationer jag vet kommer hända. Det har jag i alla fall till fördel, att jag vill utvecklas och jag tycker det är viktigt att jobba med sig själv så att man blir en bättre människa och förändrar det man kan och vill och lär sig av misstag och lär känna sig själv. Men jag får väl inte ha s bråttom jämt kanske… låta det sjuka in och försöka göra det i en human takt. För jag har faktiskt inte bråttom till något, eller tävlar om något. det handlar bara om mig själv och mitt välmående. Men no more bull shit för det är det enda man intalat sig själv innan är okej. Jag funkar i alla fall så, jag måste vara hård där, annars faller jag tillbaka. Tack för fina ord, dom värmer verligen! 🙂 Kram!
Kim
Alltså.. Det är lite sjukt att läsa en text när det känns som om jag har skrivit den själv, fast jag inte har det :). Det är EXAKT samma sak för mig, äta med känslor, hjärnspöken, driv, bli sjuk, tappa motivation, osv. Man är ju så himla knäpp ibland; oftast när jag precis är i närheten av ett delmål så belönar jag mig själv i förväg vilket brukar betyda ett bakslag på vågen, så istället för att ”hålla ut” så sviker jag mig själv och gör att jag måste ”ta tag” i allt igen. Skillnaden nu mot förr är att jag faktiskt har tagit tag i det och inte låtit det barka åt helskotta fullständigt, och inte få panik när det pekar lite uppåt utan ta ett djupt andetag och bara göra! Tack för ditt blogginlägg, det är så himla skönt att veta att man inte är ensam med sina hjärnspöken som halvt kan driva en till vansinne ibland.
Peppkramar!
dietandthecity
Känner igen mig allt. Tappat totalt efter att ha legat däckad i influensa. Ligger i en htellsäng och MÅSTE upp till hotellgymmet imorgon bitti!!!
Elin
Samma dag som jag blev sjuk började jag slarva med maten och träningen försvann ju naturligt för jag var alldeles för sjuk.
Nu har jag varit sjuk i 1,5 vecka och det känns direkt på kläderna att jag har gått upp lite.
Så länge man sköter maten under sjukdomen tänker jag att vikten borde hålla okej.
Men ja.. hemskt vad allt bara fallerar för man blir förkyld. Jag är 4,4 kg från min målvikt och nu känns det som att jag är 10 kg från min målvikt.
Tack för detta inlägg.
Skärpning!!
sanna norrsell
Modigt av dig att våga skriva så öppet om sockerberoende! Jag jämför ofta sockermiasbruk med andra missbruk, så som nikotin. Jag var extremt beroende av nikotin och kände efter en veckas uppehåll ”nä nu skiter jag i detta, kommer aldrig klara det!”.
Men en dag bestämde jag mig att om tre veckor ska jag sluta
Då visste jag om min sista cigg, sista paketet och allt det där. Jag hade inget som ersatte nikotinet och saknade det varje dag. I ett år. Sen tog jag EN cigg och var fast. Jag tror inte man ska vara för hård mot sig själv, jag behövde ha snus och sugtabletter för att sluta.
Jag tror det är bra med återfall. Det gör att man blir mer motiverad. Det är en tunn linje dovk eftersom man får hamna för långt ner i missbruket utan bara något återfall. Personer i ens omgivning är guld värda under den tiden!
Kom ihåg, ett återfall är inget man får. Det är något man tar! Kraaaam lycka till kör på delmål ett tag till, tänk på att det bara gått ett år för dig och livet e långt! 🙂
Sara
Hej! Jag har levt med ”sockersug” hela livet. Jag gillar inte att undvika & jag gillar utmaningar och träning. Detta sätt funkar för mig 🙂 jag trivs bäst när jag väger 60-62kg, jag vantrivs vid 66kg. Så när vågen visar 66kg är det nolltolerans, hårdträning & 1500 kcal/dag. När vågen visar 61kg får jag återigen äta lite ”skräp”. Jag fortsätter självklart träna. Det brukar ta typ 1 mån att gå ner & 3-5 mån att gå upp. Så har jag levt i 10 år och det kan ju passa om man är ”allt eller inget person”. 🙂