Kärleksdagen…

Imorgon är det ju den där omtalade, stora, mysiga, hypade, spexade dagen som jag alltid i alla år haft sådan ångest för. Jag har ju aldrig haft någon kärlek att dela Alla Hjärtans Dag med förut. Den dagen har liksom alltid varit något jobbigt för mig. När man inser hur ensam man är och inte har någon att dela den med. Jag har ju underbara vänner som jag spenderat den med, vi som varit singlar och det har varit mysigt och guld värt men det är ju ändå den där känslan… att jag varit ensam, inte dugit för någon, ingen som älskat mig på det sättet… ja listan kan bli lång.

I år är det för första gången i mitt liv annorlunda. Jag har en kärlek, en kille jag håller av så mycket så jag ibland blir lite rädd för vad man kan tycka och känna för en person. Han är verkligen mitt allt. Min bästa vän som jag kan prata med allt om, min träningskompis, min älskare, min andre hälft och den som stöttar mig i alla lägen så gott han kan efter förmåga. Han är också den jag har sådär fruktansvärt kul med, som får mig att sträva att bli bättre, som får mig att skratta från djupet av magen – sådär på riktigt. Det är ju det som är kärlek. Det vet jag idag 🙂

Jag jobbar imorgon (och på lördag) och Mr D ska jobba också men han kommer ändå ner till mig så vi kan umgås några timmar framåt kvällen. Bara det, att ta sig tid för mig för han vet hur mycket den här dagen betyder för mig gör mig varm i hjärtat. Även om jag bara skulle få ge honom en kram, en puss och säga att jag älskar honom skulle räcka.

Så till er som inte har en kärlek, ge inte upp. En vacker dag kommer det hända då vi får uppleva det andra haft tur att göra innan. Umgås med vänner och gör det så mysigt det går i den mån ni kan. Vänskap borde också ha en dag om året att fira, använd denna dag som jag gjort innan 🙂 <3

kärlek