Immunitet!!!

Viktigaste tävlingen hittills och det blev simning! Yey!

Under vistelsen på slottet så fick vi på lördagar åka till simhallen i Enköping och simma, det var veckans höjdpunkt för många av oss! dels att bara få komma iväg från slottet och se människor och sen få träna på ett annat sätt än promenader och gym! Vissa av oss utnyttjade ju tiden mer på badhuset än andra om jag säger så… det ver väldigt skönt att relaxa och bubbla också 😉 Ni kan ju gissa vad jag gjorde. Men lite tid för hopp och lek fanns det ju alltid såklart. Jag hoppa från 5an några ggr och trodde jag skulle dö! Eller åtminstone tappa baddräkten! haha Ångbastun var väldigt nice också en liten stund innan dusch och bildfärd hem helt mör! 🙂

Det var otroligt spänt inför den här tävlingen då det var ett ”straff” också. Det kom som en chock! Fy, så sent in i tävlingen och ett så avgörande påslag 🙁 Tyckte så jäkla synd om Hannah och Markus.
Men annars var tävlingen riktigt kul, stafett blir ju så hysteriskt som tävlingsmänniska! Och det bevisade verkligen detta för mig. Nu fick man inte se dramatiken som jag upplevde det men när jag skulle hämta min sista vikt (Christian tog som tur var den sista tyngsta) så kom jag liksom inte upp över ytan ens. jag fick hoppa/studsa från botten upp för att kippa efter andan och försöka då hoppa lite lite framåt varje gång så jag till slut bottnade… det var hemskt. Jag trodde jag skulle drunkna på riktigt, ni vet sådär så att ansiktet nästan sprängs för man inte har någon luft kvar. Nu fanns det ju ambulanspersonal och annat folk redo så jag tänkte att jag kör så långt jag pallar. Nu gick det preciiiis och jag var så jävla glad för det – och att vi sen vann! Men ja jag kunde ju lika gärna kunnat släppa den där viktplattan för att hämta ordentligt med luft och dyka ner och hämtat den igen – men näe, jag höll i den med livet som insats! haha Fan vad knäpp jag är. Det var i alla fall en sån där nära-döden-upplevelse som jag aldrig mer hoppas få uppleva. Och i all stress tänker man ju inte klart heller… jag kunde ju bara hämtat tillräckligt med luft och gått på botten tills jag kommit in till lite grundare… lätt att vara efterklok.

Jag älskar Simons uttryck, ikväll briljerade han med så fina ord om mig och Christian. ”Den där jävla Långstolpen och den där lilla Miniterminatorn vinner varenda jäkla gång!” haha

Just att bli immun denna vecka var helt obeskrivligt. Vi alla hade så ont överallt och hade skador som sabbade för oss. Att nu få möjlighet att träna utan samma stress, och få in lite extra vila och återhämtning var guld värt. Men man slappnar aldrig av riktigt, man är där för en anledning och man vill nyttja tiden till max. jag och Christian gick otroligt mycket och långa promenader för vi var såååå trötta på gymmet 🙂

 

20130519-232551.jpg

20130519-232628.jpg

20130519-232642.jpg

20130519-232652.jpg

20130519-232702.jpg

20130519-232714.jpg

20130519-232725.jpg

20130519-232734.jpg

20130519-232747.jpg

20130519-232755.jpg