Hundhimlen

Ikväll ringde mamma, jag hörde direkt… och när hon sa att hon skulle berätta vad som hänt idag så visste jag bara. Luften gick liksom ur mig.

Usch, jag kan inte sluta gråta… älskade Cosy. Hon var verkligen speciell… vi har haft två hundar innan som inte längre finns med oss och det är alltid lika jobbigt när tiden kommer då de lämnar oss. Men Cosy var så annorlunda, så himla speciell. Dom senaste gångerna jag varit hemma och hälsat på mamma så har hon liksom aldrig lämnat mig, knappt en sekund. Hon går efter mig vart jag än rör mig där hemma och ligger alltid vid mina fötter eller som här på kortet sitter och trycker sig mot mig när jag ska äta frukost. Hon var så himla gosig och fin <3

Hon blev dålig för ca 1½ månad sen och bara föll ihop efter jag varit hemma och firade min 30års dag. Vet att mamma redan då åkte ut till vetrinären och var rädd hon skulle behöva ta bort henne men hon piggnade till ordentligt. Men nu idag hände samma sak och det visade sig inte gå att rädda henne denna gång. Usch, tycker så synd om mamma också <3

Cosy blev 12år… och hon lämnar verkligen med sig väldigt många fina minnen. Jag saknar henne redan och mitt hjärta känns som att det har gått i tusen bitar. Men jag vet att hon fick den finaste platsen man kan få där uppe i himlen.

cosy