Drömmen om löpningen

Jag har alltid varit den som gått mina promenader genom alla år och varit så avundsjuk på dem jag mött som springer. Jag har de senaste åren gömt mig lite bakom den fjantiga ursäkten att jag tyckt de flesta sett så trötta och helt färdiga ut – kan det ens vara kul? Ingen jäkel ler ju som dem du möter som går… bortförklaringar och ursäkter precis som med så mycket annnat.

Min dröm har alltid varit att orka springa. Mitt scenario har varit att komma hem från jobbet, snöra på sig löpardojorna och sticka ut och springa 45 min-1 tim och sedan ha kvällen fri till det jag vill göra 🙂 Det har aldrig varit att springa fort, en viss sträcka eller på tid utan bara lyxen att ha konditionen för att kunna springa en bra stund 🙂

Förra våren spelade jag rugby och jag minns hur uppvärmningen alltid innefattade ett eller ett par varv runt planen… det var det jobbigaste som fanns! Jag gjorde allt för att slippa eller gena i hörnen för den hemska sanningen var att jag knappt orkade springa detta i en lugn takt ens.

När jag kom till slottet så skrev jag ner mina långsiktiga mål, alla drömmar jag hade och som jag ville förverkliga förr eller senare – springa låg långt fram på listan. I stort sätt efter att hitta mig själv och få vara glad på riktigt – det har alltid varit det absolut största för mig.
Jag har egentligen inte haft någon plan för löpningen utan har bara börjat i lugn takt och varit enormt envis. Allt tar sin tid, skynda långsamt.

image

Först när jag vägde under 100kg började jag prova att springa på löpbandet på Slottet. Fram tills dess hade jag kört på hårt på crosstrainern och verkligen utmanat mig i intensitet och motstånd, det hade gett mig mitt dåvarande flås. Jag började sen springa så länge jag orkade i lugnt tempo – 8.0 i hastighet på löpbandet. Beroende på dagsform gick det framåt och jag sprang oftast på kvällarna 3 dagar i veckan – och när jag lämnade slottet efter 8 veckor så orkade jag springa 40min utan att stanna men i långsamt tempo. Jag trodde knappt det var sant!

Mitt mål sedan var att springa 5km på tid under den första månaden hemma och jag minns det som igår när jag sprang på 28min – obeskrivlig känsla!
Jag körde under den här månaden en del Bodycombat som jag så fick upp ögonen för totalt. Ännu en rolig högontensiv träning. Jag pressade mig varje gång, tills jag inte trodde jag skulle orka med, det är då vi utvecklas och skapar resultat. Jag kom under 25min på 5km.

Och från att under drygt 3 mån tid sprungit på löpbandet inomhus tog jag steget och sprang ute mitt i vintern och vilken grej! Jag minns att jag tänkte ”Aldrig mer ett löpband” ute så hade jag ju saker att titta på, ingen display framför näsan med en tickande tid… underbart! Det gav mig ännu mer motovation att fortsätta och i februari sprang jag min första mil! Det var inte ens bestämt innan utan jag var ute på en av mina vanliga rundor som låg på 8km men just den dagen kändes benen pigga och jag fortsatte förbi min port och tog en extra sväng med sikte på 10km och tiden blev under timmen. Ytterligare en underbar känsla och bekräftelse på allt slit 🙂

Nu närmade det sig final i BL och jag sprang 10-12km ett par ggr i veckan när jag lyckades samla energi. Och efter finalen blev det inte lika mycket löpning. Det blev väldigt lugnt med ett fåtal turer under ett par månader men då anmälde jag mig till Midnattsloppet och Tjejmilen och satte igång igen. Det blev mycket intervaller och sista månaden i somras körde jag backintervaller där jag nödvändigtvis inte alltid sprang utan gick upp men det är en sån otrolig pulshöjare så det ger resultat ändå, det gjorde att min uthållighet förbättrades. Och de två backarna som är när man springer Midnattsloppet kändes inte speciellt svåra – det har jag backen att tacka för. (och Mr D för han peppat mig till att köra dom)

Då kom dagen som jag sett fram emot så länge – Midnattsloppet 17 augusti. Jag var så otroligt fokuserad och gjorde ett grymt lopp med tiden 49:37min! Lyckan var total och jag hade verkligen maxat allt jag hade 🙂 Allt går om man vill.

Varje steg räknas.
Skynda långsamt för inget kommer gratis, det är när det är som jobbigast du gör dina framsteg. När du inte orkar mer och vill stanna – spring 100m till! Jag lovar dig att du klarar det och sedan förvandlas dom där 100m till mycket längre än så med tiden.

image