Den där backspegeln…

Morgonen har varit låg… mycket känslor, hur ska jag vända den? Jag vet att jag är stark… biter ihop, kämpar, försöker att se allt det positiva, att det blir bra… men sen är jag inte mer än människa och det brister liksom ibland. Jag ser mig själv som stark, andra ser mig som stark… men jag kan inte alltid vara det. Jag har aldrig förlitat mig på andra, alltid klarat mig själv, fått saker gjorda själv – jag är helt klart en kontrollmänniska. Inga andra löser mina problem, utan det är jag själv som gör det. Jag är ofta väldigt svår på det sättet att jag aldrig vill be andra om hjälp, framförallt den ekonomiska biten.

Jag gjorde ett val i våras när jag sa upp mig från mitt tidigare jobb för att göra något som jag bara tyckte var roligt och viktigt för mitt liv just här och nu. Jag började jobba i receptionen på gymmet – så himla roligt! Jag prioriterade mig själv, eller ja mitt välmående. Jag har alltid varit en som jagat pengar, karriär och velat ha nya utmaningar men jag valde att lägga det åt sidan för att landa i mitt nya liv och min nya kropp. Men det är inte lätt kan jag lova er… det finns en anledning till varför jag jobbar två jobb och 12 dagar utan ledighet nu senast. Det går liksom inte alltid ihop och det är jobbigt. Nu har jag lyckats lösa en utgift jag har med kosttillskott och det känns både roligt och bra, att få den möjligheten. Det är otroligt nödvändigt just nu i mitt liv.

Att leva ensam i Stockholm är väl inte den billigaste livsstilen direkt men det har gått kanon med en bra inkomst innan… receptionist på ett gym är ju inget man blir rik på, det är ingen hemlighet och det visste jag som sagt när jag sadlade om. Men jag har lärt mig mycket, att nyttja det jag kan och det jag tycker är kul för att också ”tjäna” på det själv.

Det känns som jag bara svamlar, men det här är även en liten dagbok för mig själv… det är så bloggen fungerar för mig. Och jag vill mest påminna mig själv att jag inte får glömma bort mig själv i allt igen. Jag har varit väldigt duktig på att börja prioritera mig själv men känner väl att jag fallit tillbaka lite grann och tänker på andra, hjälper andra…. före mig själv och det liksom kommer tillbaka och slår mig på fingrarna. Men vem vill inte vara andra till lags? Hjälpa när man kan? Göra det man kan? Finnas där? I den mån man kan – För dom man älskar och håller av… vem som helst skulle göra det. Jag gör det utan att blinka och kommer alltid att göra, för det är sån jag är. Karma? Det man gör för andra får man ofta tillbaka 🙂

Nu ska jag försöka tagga till lite. När jag slutar idag vid 14 så kommer nämligen en TV-team hit till jobbet och ska filma mig för en trailer till Biggest. De vill följa upp hur jag och Simon lever idag och hur vi ändrat våra liv efter vår medverkan vilket jag tycker ska bli roligt och det känns viktigt framförallt! 🙂 Vet inte än om det kommer bli något som visas offentligt framöver, det får vi se 🙂

Måndag, nu kickar vi igång veckan efter bästa förmåga!