En blick i backspegeln

Idag är det ju torsdag och hela Instagram svämmar över av #tbt-bilder där man ser tillbaka på sina liv.., både bra och dåliga stunder. Jag fick fram en gammal bild på mig i telefonen som jag fick en smärre chock av. Jag inser inte riktigt hur stor jag varit… för när man väl är så stor så är man så bra på att ljuga för sig själv och tycker inte det är ”så farligt”. Man kollar i spegeln men ser bara ansiktet, gärna ur sin bästa vinkel, tar kort som iaf är det bästa möjliga att se så bra ut som möjligt… man är så väl medveten om sina bästa sidor.

Jag kämpar fortfarande med det där att känna mig fin. Jag jämför så sjukt i mitt huvud. Även om jag idag känner mig ”normal” och väger så mycket som jag först hade som mål när jag kom med i Biggest och ville väga i finalen. Men idag ”räcker” inte det för mig. Jag jämför ständigt min dagsform med min lägsta siffra på vågen, och ser mig själv som ett misslyckande. Att jag gått upp dryga 10kg sen finalen efter att ha återställt vätskan i kroppen. Detta hände väldigt fort, på en månads tid när jag började äta ”normalt” i vardagen som kom in i mitt liv. Men samtidigt har jag också hållt den vikten sedan april förra året… så snart ett år. Men jag känner mig ändå inte nöjd. Mitt stora problem är också vad ni alla andra tycker. Alla som sett mig på finalinspelningen och tänkt åh så smal hon är och sen ser mig idag, för det är en skillnad på kilon runt den vikten. Jag är så jävla rädd för att folk ska se på mig och tänka – ”Jaha, nu har hon gått upp igen, hon klarade minsann inte att hålla vikten”.

Jag strävar inte efter en ”size zero” till kropp men jag skulle vilja gå ner 7kg för att jag vet att när jag låg där en stund innan finalen mådde jag som bäst. Löpningen var enklare, all träning var enklare för jag orkade så mycket mer. Och ja, kläderna satt också bättre. Men samtidigt så har jag så svårt att bestämma mig för det nu, för jag känner mig ändå ”normal” och hyffsat nöjd ändå. Även om jag känner mig stressad på något sätt som jag försöker förklara här.

Men sen så ser jag en sån här bild, och inser att jag nästan väger 50kg mindre än vad jag har vägt som mest i mitt liv. Det är en jävla resa och en otrolig prestation om nått! Då kan jag känna mig stolt, och duktig… ge mig själv en klapp på axeln. Men jag blir så arg för att jag känner som jag gör annars, denna stress och press om vad andra ska tycka.

image

Varför ska det vara så svårt att bli nöjd?