Att känna samhörighet

Jag kämpar som många av er vet med mycket dagligen. Det kommer alltid finnas bra och dåliga dagar men det är ändå ett evigt kämpande fortfarande. Att lägga om beteenden, vanor, vardagsmönster och det här med att agera utefter mina känslor.

Anledningen till min övervikt var i stort sätt p.g.a att jag ätit med känslor genom livet. Ett missbruk, ett beroende… som en drog. Ibland vet jag inte ens varför jag gör det eller varför jag måste ha just ”det” då. Som med godis… ibland än i dag kan jag falla dit och köpa hem det, fast jag inte ens är sugen – jag ska ”bara ha det” och jag sitter och äter det… känner ingenting, inte ens den där tillfredsställande känslan utan bara en enorm ångest när jag ätit upp. Frågar mig då – varför åt jag det? Vad är det för sjuk omänsklig kraft som gör att jag inte ens kan stå emot när jag inte ens är sugen? Hjärnan är mäktig, där sitter allt sådant här. Men jag börjar bli trött på att inte fatta varför. Någonstans tror jag det handlar om att ”straffa” sig själv.  Men det tycker jag ju borde vara att inte äta alls? Straffa mig från allt jag gillar, knappt äta nått alls? Det har aldrig varit mitt problem dock.

Jag har underbara vänner som stöttar mig, ställer upp och försöker förstå. Som jag faktiskt kan prata med om sådant här för oftast har vi ”samma problem” men i olika former med olika saker som vi kämpar med. I grund och botten är det samma problem. Men vissa förstår inte… men jag klandrar dom inte eftersom jag ibland inte ens förstår själv? Men det är här en så viktig del av nyfunna vänner kommer in – min Biggest Loser Familj som jag kallar dom. Jag är SÅ tacksam för att vissa av oss verkligen hittat varandra, fått en vänskap som är obeskrivligt fin. Många i från min säsong men sedan har jag även funnit en vän i Sarah från nya säsongen. Jag har ju tränat med henne och Hristos flera ggr under programmets gång då dom tränar med Mårten och bor här i Sthlm. Jag och Sarah klickade direkt, så otroligt lika. I oss själva som personer och framförallt i vår historik och våra problem. Det är nästan läskigt när man märker någon som tycker samma och upplever samma. Det blir på något sätt en trygghet. Vi behöver nästan inte prata eller säga så många ord, vi bara förstår vad vi menar. I söndags mötte jag upp Sarah för en kvällspromenad när jag kom hem från Gävle och varje gång vi ses är det som ren terapi för mig. Hon är inte bara klok som en bok hon är också väldigt mycket vart jag var i min mentala utveckling där jag var för ett år sedan. Hon kämpar med precis samma saker.  Men hon är lite längre fram än mig… vilket gör det så bra. Vi kan bolla, bara ventilera utan att någon ska döma ens beteende eller annat. Guld värt. Hon är så fantastisk.

Idag har jag också hängt med Karin som var med i samma säsong som mig, min roomie och svarta lagkamrat som åkte hem först och kom tillbaka på finalen och gjorde så vi alla tappade hakan. Här snackar vi också en enastående vacker, stark och klok tjej. Vi är också otroligt lika i sättet och problematiken i vårat förflutet och det som tog oss till vår  övervikt. Hur vi kämpar med samma saker idag. Idag tog jag med henne till Röhnisch butik på Norrlandsgatan och så fick hon prova shape-tightsen! Slutade med att hon köpte ett par hon med. När vi är som vi är, efter en stor förändring med våra kroppar kan en sån liten sak göra så mycket. Att unna sig något som ger en annan känsla vid träning – som i detta fall att få känna att allt hålls på plats och inte skumpa runt. Jag har bett om ett utlåtande imorgon när hon ska springa… jag vet att hon aldrig kommer köpa några andra tights framöver *ler*

Det är sånt här som är så viktigt. Att vi delar med oss av saker vi mår bra av, som kan hjälpa en bit på vägen, att i alla fall få känna sig lite fin. Och att omringa sig av personer som förstår och som vi kan ventilera med. Även om vi inte har någon som gått igenom samma sak som vi har i detta fall så utnyttja nätet! Vi är hur många som helst som kämpar med samma saker. Dela vänskap med någon online – Nätkärlek. Stötta varandra…. bloggar, mail, forum det finns så mycket. Har ni några förslag på sånt så lämna gärna en kommentar här så ni hittar varandra! <3

Jag vill avsluta med att säga TACK för att jag har så underbara vänner som stöttar mig i allt ja gör. Bra dagar som dåliga. Som finns där varje dag eller en gång i månaden – som man bara vet är ett samtal bort. Jag litar på er och det är den mest underbara känslan jag kan ha för någon. Så tack för att ni har tålamod med mig! 🙂

kärlek